Finlands finanspolitiska regelsystem har prövats av många kriser och det har visat sig att systemet inte alltid fungerar i överraskande situationer. I en färsk undersökning som Etla gjort för statsrådet konstateras det att systemet bör förnyas och verksamheten klarläggas. Enligt forskarna bör man i budgetramarna skriva in separat hur man ska gå till väga under normala konjunkturlägen och vid exceptionella kriser. Den självständiga övervakningen av regelverket bör effektiveras och reglernas förhållande till EU-regleringen förtydligas.
Utgiftsutvecklingen för och balanseringen av den offentliga ekonomin i Finland styrs i huvudsak av de mål som fastställs i regeringsprogrammet samt av EU-ländernas regelverk för den offentliga ekonomin med relaterade nationella regler. I Finland har den nuvarande regeringen frångått budgetramarna på ett sätt som undergrävt systemets trovärdighet, men förfarandet har inte heller tidigare varit tillräckligt för att bromsa den offentliga skuldsättningen. Det finns alltså ett behov av att se över det finanspolitiska regelverket.
En viktig förnyelse inom ramsystemet för statsfinanserna är att klarlägga ramarnas funktion så att de fungerar bättre i exceptionella krissituationer. I Etlas färska undersökning för statsrådet konstateras det att reaktionsförmågan vid kriser i ramsystemet bör delas in i separata tillvägagångssätt för normala konjunkturlägen och exceptionella kriser.
I normala konjunkturlägen bör ramarna vara tillräckligt flexibla för att bedriva konjunkturpolitik. I exceptionella kriser, såsom COVID-19-krisen och Rysslands angreppskrig som inträffat under de senaste åren, bör det vara möjligt att avbryta användningen av ramarna och avvika från deras nivå med stöd av en på förhand fastställd och tillräckligt strikt undantagsklausul. I klausulen bör det anges till exempel hur beredningsprocessen för undantagssituationen ska gå till jämfört med normalläget, och det bör finnas ett krav på en finanspolitisk plan för att ta sig ur krisförhållandena.
– Erfarenheterna från de senaste åren visar att det inom ramarna för statsfinanserna liksom inom planeringen av de finanspolitiska ramarna överlag krävs en bättre beredskap även för överraskningar än idag. Undantag till ramregelverket fungerar dåligt i ett system som går ut på att regeringspartierna tillsammans ska fatta beslut om utgifter. En viktig utgångspunkt är att se till att ramarna för statsfinanserna dimensioneras korrekt, dvs. att den uppställda nivån är tillräcklig i förhållande till de sammanlagda utgifter som fastställs i regeringsprogrammet, konstaterar Tero Kuusi, forskningsdirektör vid Etla och ansvarig för undersökningen.
I undersökningen föreslås även att den långsiktiga hållbarhetsanalyseringen knyts närmare till det finanspolitiska regelverket och att den självständiga övervakningen av finanspolitiken stärks. I ramsystemet för statsfinanserna bör inkomsterna och utgifterna som regel hållas isär: utgiftsutvecklingen borde inte få kompenseras med beslutsgrundade inkomståtgärder mitt under valperioden.
Det behövs nationella regler om finanspolitiken parallellt med EU-reglerna, eftersom reglerna har olika mål. En särskiljning är motiverad endast i det fall att de nationella målen motsvarar EU-kraven – eller överskrider dem. Till exempel i Sverige och Danmark är målen för statsfinanserna striktare än på EU-nivå, vilket innebär att EU-förpliktelserna automatiskt följs om de nationella målen iakttas.
– I Finland anser vi liksom i de övriga nordiska länderna att den offentliga sektorn har ett stort ansvar för välfärden. En bred offentlig sektor innebär att man måste sörja särskilt noga för finansieringen av den. Om det krisar till sig i den offentliga sektorn leder det till särskilt stora samhällsekonomiska problem. I Finland har befolkningen dessutom en mer ofördelaktig åldersstruktur än i de övriga nordiska länderna, så det är ytterligare ett skäl till att vi behöver fungerande nationella finanspolitiska regler i Finland, påpekar Tero Kuusi.
Inom statsrådets gemensamma utrednings- och forskningsverksamhet (VN TEAS) tar man fram information till stöd för beslutsfattandet, den kunskapsbaserade ledningen och verksamheten. Utrednings- och forskningsverksamheten styrs av en utrednings- och forskningsplan som statsrådet årligen fastställer. De som producerar informationen ansvarar för innehållet i rapporterna i publikationsserien för utrednings- och forskningsverksamheten. Innehållet återspeglar inte nödvändigtvis statsrådets ståndpunkt. Mer information: https://tietokayttoon.fi/sv.
